[et_pb_section bb_built=”1″ admin_label=”section” _builder_version=”3.0.47″][et_pb_row admin_label=”row” _builder_version=”3.0.47″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat”][et_pb_column type=”4_4″][et_pb_text _builder_version=”3.0.89″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat” background_layout=”light”]
Jag deltog på en ryggkongress i Singapore 2016 och där föreläste Dr. Dorien Goubert om skillnader mellan kroniska och normala muskelvävnaders effektivitet. Hon förklarade att kroniska muskler har mer insprängt fett i vävnaderna och en större metabolisk påverkan, dvs när kroniska smärtor utvecklas ersätts muskelvävnad allt eftersom med fett samtidigt som ämnesomsättningen i musklerna försämras.
Jag upplever att ett kroniskt tillstånd uppstår efter cirka 10 veckor. Inkompetenta terapeuter som endast behandlar symtom, och ej orsak, skapar till slut ett kroniskt tillstånd. Terapeuten gör dig en björntjänst
Ett bra exempel är en 40-årig löpartjej som halkat och fått ländryggsproblem. Hon besöker en vårdinrättning för ryggsmärtor och hon får passiviserande symtombehandling av 3 olika terapeuter i 8 veckor. Hon avråds från all normal fysisk aktivitet och blir allt sämre. Det går så långt att sjukskrivning och kraftig medicinering planeras. Den nionde veckan besöker hon dock en annan terapeut som genast förstår att försämringen beror på att metabolismen har försämrats.
Studier visar att 20 minuter löpning varannan dag i 10 veckor ökar kärl tillväxten med 20% och minskar då givetvis vid inaktivitet. Den 40-åriga kvinnan ordinerades att börja springa igen och var efter två veckor helt återställd.
[/et_pb_text][/et_pb_column][/et_pb_row][/et_pb_section]